Tillhör kategori: ledarskap, Organisation, Organisationskultur

Tips för att bli framgångsrik som teknikkonsult!

Utöver arbetet i Sokrates utveckling så jobbar jag till vardags i en stor teknikkonsultorganisation. Det är inte den första jag jobbar i och mer är likt än olikt mellan de olika konsultföretagen, inte minst vad gäller ledarskap och organisationskultur. Mest likheter ligger, enligt min mening, i kulturen.

Det är en i grunden manlig kultur med mycket drivkrafter från ingenjörsvärlden. Kanske inte så konstigt med tanke på att det i stor utsträckning är män och dessutom ingenjörer som har och har haft den största makten i dessa organisationer. De styrs dessutom till stor del av kortsiktiga ekonomiska nyckeltal.

Det finns några saker som jag vill hävda att alla dessa organisationer skulle må mycket bättre av;

- Jobba mycket mer med att upprätthålla och öka personalens inre motivation och engagemang.
- Sluta stirra er blinda på siffror och nyckeltal, jobba istället mer med visioner och konkreta mål.
- Titta mer framåt och mindre bakåt.
- Främja kreativitet och säg nästan alltid ja till nya idéer. Sluta skylla på organisatoriska och strukturella hinder.
- Ge personalen rätt verktyg för att skapa struktur. Den ska understödja kreativiteten och verksamheten inte styra den.
- Börja sälja kundvärde och sluta sälja timmar. Detta innebär att man även måste börja se den ekonomiska helheten och sluta se projekt- och kvartalsekonomi.
- Sluta helt med kontrollsystem likt tidrapportering. Ni administrerar bort både er tid och kreativitet.
- Låt samtliga anställda få en dag per vecka då de får arbeta med vad de vill förutom det de gör på jobbet till vardags.
- Visa era anställda riktig uppskattning men bonusar och andra liknande incitament kan ni skippa. Lägg istället pengarna t ex på ovanstående punkt.

Om ni börjat (och i några fall slutar) att göra ovanstående så är jag övertygad om att er organisation kommer att bli exceptionellt framgångsrik. Det finns fler förbättringsområden men om ni jobbar med dessa kulturfrämjande åtgärder så är ni på god väg. Det är i alla fall något jag är övertygad om.

Om du är skeptisk så kan du testa att svara på frågorna ”tror du att man kan bli blir sant motiverad i en sådan organisation?” och ”är personlig motivation en av de viktigaste drivkrafterna i för en organisation?”

Tillhör kategori: ledarskap, Okategoriserade

Vad motiverar mig?

När man jobbar ideellt måste motivationen vara stark. Det är en ganska enkel ekvation, tycker du inte att det ideella uppdraget är roligt och givande kommer du ju inte lägga ner så mycket av din fritid och din energi på att göra det!

Mitt engagemang i Rädda Barnen Lunds lokalförening inleddes för ganska precis fem år sedan då en av mina vänner värvade mig till att bli samtalsledare för Ellen, en samtalsgrupp för 14-åriga tjejer. Min motivation var tydlig: jag brann för feminism och tyckte att det var viktigt att stärka unga tjejer. Efter ett år som samtalsledare blev jag projektledare och då var det en annan källa till motivation som styrde; jag såg att jag faktiskt kunde lära mig mycket inom organisationen. Några månader senare blev jag erbjuden rollen som ordförande för lokalföreningen och tackade ja.

Det som till stor del fick mig att tacka ja till ordföranderollen var Karin (den andra halvan av LEKK). Karin och jag hade varit projektledare tillsammans för Ellen och hittat ett bra samarbete. Jag trodde helt enkelt så mycket på vårt samarbete att jag tackade ja till att dela ordförandeskapet med henne.

Karin och jag delade på ordförandeskapet i två år och lade ner många timmar varje vecka på att handleda praktikanter, planera dagordningar, diskutera kommande evenemang, hitta på nya projekt och allt det där andra man gör som ideell ordförande. Jag gjorde det med glädje och utan att tveka, för jag visste att det uppskattades. Jag gjorde det för att jag hela tiden lärde mig något nytt; jag lärde mig hur ett bokslut görs och hur man bäst förbereder sig för ett årsmöte. Men jag lärde mig även mycket om mig själv som ledare och vad mina styrkor och svagheter var. Karin och jag var noga med att arbeta med oss själva som ledare och tyckte att det var spännande att arbeta med styrelsens utveckling som grupp.

Det som fick mig att lägga ner de där timmarna var att jag visste att när jag öppnade dörren till lokalföreningens kontor en vardagskväll klockan 17, trött efter en dag med plugg, skulle jag lämna det tre-fyra timmar senare helt upprymd av engagemang och energi. Energi jag fått från alla andra som var där för att arbeta med frågor de brann för samtidigt som de utvecklades som människor.

Skrivet av Lisa Ekström LEKK