Tillhör kategori: ledarskap, Okategoriserade

Vad motiverar mig?

När man jobbar ideellt måste motivationen vara stark. Det är en ganska enkel ekvation, tycker du inte att det ideella uppdraget är roligt och givande kommer du ju inte lägga ner så mycket av din fritid och din energi på att göra det!

Mitt engagemang i Rädda Barnen Lunds lokalförening inleddes för ganska precis fem år sedan då en av mina vänner värvade mig till att bli samtalsledare för Ellen, en samtalsgrupp för 14-åriga tjejer. Min motivation var tydlig: jag brann för feminism och tyckte att det var viktigt att stärka unga tjejer. Efter ett år som samtalsledare blev jag projektledare och då var det en annan källa till motivation som styrde; jag såg att jag faktiskt kunde lära mig mycket inom organisationen. Några månader senare blev jag erbjuden rollen som ordförande för lokalföreningen och tackade ja.

Det som till stor del fick mig att tacka ja till ordföranderollen var Karin (den andra halvan av LEKK). Karin och jag hade varit projektledare tillsammans för Ellen och hittat ett bra samarbete. Jag trodde helt enkelt så mycket på vårt samarbete att jag tackade ja till att dela ordförandeskapet med henne.

Karin och jag delade på ordförandeskapet i två år och lade ner många timmar varje vecka på att handleda praktikanter, planera dagordningar, diskutera kommande evenemang, hitta på nya projekt och allt det där andra man gör som ideell ordförande. Jag gjorde det med glädje och utan att tveka, för jag visste att det uppskattades. Jag gjorde det för att jag hela tiden lärde mig något nytt; jag lärde mig hur ett bokslut görs och hur man bäst förbereder sig för ett årsmöte. Men jag lärde mig även mycket om mig själv som ledare och vad mina styrkor och svagheter var. Karin och jag var noga med att arbeta med oss själva som ledare och tyckte att det var spännande att arbeta med styrelsens utveckling som grupp.

Det som fick mig att lägga ner de där timmarna var att jag visste att när jag öppnade dörren till lokalföreningens kontor en vardagskväll klockan 17, trött efter en dag med plugg, skulle jag lämna det tre-fyra timmar senare helt upprymd av engagemang och energi. Energi jag fått från alla andra som var där för att arbeta med frågor de brann för samtidigt som de utvecklades som människor.

Skrivet av Lisa Ekström LEKK