Tillhör kategori: ledarskap, Ledarskapsutveckling

”Vad vi behöver är sant ledarskap”

Ena halvan av LEKK befinner sig för tillfället i Burma för att få lite nya perspektiv på saker och ting, saker så som ledarskap. Citatet i rubriken ovan kommer från en ämbetsman jag träffade härom helgen, troligtvis en av de mer frispråkiga här. Omformulerade till en fråga gav hans ord upphov till en bra start på gårdagens föreläsning med just temat ledarskap: Vad är sant ledarskap?

Gruppen som skulle besvara frågan bestod av tjugo ungdomar med olika akademiska bakgrunder – här börjar man läsa på universitetet vid 16-års ålder. De var således inställda på att leda olika typer av grupper. Någon var läkare, en annan ingenjör, flertalet inställda på att leda familjeföretaget vidare och några sökte verktyg för att leda sig själva. Ledarskap kan i sig självt diskuteras utifrån olika ledarskapsstilar så som auktoritärt, byråkratiskt, demokratiskt, laissez-faire, coachande med flera, med flera. Oavsett vilken stil en ledare anammar anser jag att essensens av att vara ledare handlar om lära känna sig själv och om att skapa och vårda relationer. På så sätt kan man som ledare på ett sunt sätt utvecklas tillsammans med den grupp man leder. Lägg märke till ordet utvecklas. Både att lära känna sig själv och att skapa och vårda relationer är fortgående processer som ständigt kommer kräva ihärdighet arbete.

Så vad ansåg ungdomarna i gruppen om ledarskap? Innan jag hann lägga ord i mun på dem gick vi en runda. De anser att ledarskap handlar om att förstå andra, att vägleda och att arbeta tillsammans, att fråga sig själv vad man gör, att kunna skilja rätt från fel, att leda andra och alltid vara rättvis, att engagera sig i sitt arbete, att kunna leda i alla situationer och sociala kontexter, och att man som ledare får mer kunskap genom relationer. Genom frågor finner vi svar och jag kunde inte bett om bättre respons den här gången.

Skrivet av Karin Karlsson LEKK

Tillhör kategori: Vision

Att veta vart man är på väg

Under förra veckan träffade vi två grupper med, vad vi trodde, olika behov. Den första gruppen, styrelsen för Malmö Jämställdhetsbyrå, är en nybildad förening. Med dem arbetade vi utifrån metoden NAOMMIE:

Needs (behov)

Aim (syfte/vision)

Objective (delmål)

Methodology (arbetssätt)

Method (arbetsmetod)

Implementation (implementering/genomförande)

Evalutation (utvärdering)

Under detta möte fokuserade vi på föreningens vision och delmål. Vi valde att tidsbegränsa visionen till 2025 och lät gruppen brainstorma kring vilken roll föreningen ska ha 2025. Inför diskussionen om vision hade vi förberett oss på att ställa frågor som syftar till att leda dem framåt och få dem att tänka större, att våga skapa stora planer för föreningens framtid. Men det tog inte många minuter innan styrelsen var i full gång med att smida stora planer som fick dem själva att skratta lite nervöst av tanken ”tänk om vi kan nå ända dit!”. Och det var dit vi ville nå, till tankarna som nästan känns lite för overkliga. För det är här de kan hitta sin vision. Visionen ska inte vara en utopi som låter vacker men som känns nästintill omöjlig att nå. Istället ska visionen vara möjlig att nå i framtiden, men i dagsläget befinna sig en bra bit från föreningens räckvidd.

Senare samma vecka träffade vi den andra gruppen, en nybildad styrelse för en lokalförening inom Rädda Barnen, för att ha teambuilding. På grund av sjukdom och förhinder blev gruppen för liten för teambuildingen. Istället kom vi att samtala om den nya styrelsens behov och förhoppningar men även om de hinder och utmaningar de ser i sitt arbete. Där uppkom en diskussion om befintliga och framtida projekt som ledde fram till frågan Varför har vi dessa projekt och på vilka grunder startar vi nya projekt? Det är en fråga relevant för alla – nya som gamla – arbetsgrupper, föreningar och styrelser att ställa sig; Vad ska vi göra och varför gör vi det vi gör?

För att besvara dessa frågor måste man börja med att ställa sig frågan Vart ska vi? och därmed fundera på sin vision och sina mål. För om man vet vart man ska, vad man ska uppnå, är det också lättare att hitta vägarna fram. Vet man inte vart man ska, vad målet är, är det svårt att utföra det kvalitetssäkrade arbetet som målgruppen och samhället har behov av. Vet man vart man ska är det också lättare att avgränsa sig från det man inte ska göra. Därmed kan stressen som man ofta känner som ideellt engagerad i en styrelse eller förening minska. Energin kan istället läggas på det som man verkligen tror på och som hela gruppen tillsammans, utifrån demokratiska metoder, arbetat sig fram till.

Skrivet av: LEKK (Ledarskap, engagemang, kreativitet och kunskap) konsulter för Sokrates utveckling, Lisa Ekström och Karin Karlsson

Tillhör kategori: organisationsutveckling

Den demokratiska organisationen startar i grupprocessen

När man arbetar för att organisationer ska bli mer demokratiska är grupprocessen en viktig komponent. Häromveckan gjorde vi ett uppdrag för Lunds kommuns Kultur- och fritidsförvaltning. Uppdraget var att leda en workshop inför kommunens integration- och mångfaldsrunda (www.lund.se/mangfaldsrundan). Workshopen gick ut på att diskutera begrepp såsom mångfald, inkludering och normkritiskt tänkande och att gruppen skulle diskutera idéer inför den stundande temaveckan. Dessa begrepp är komplexa, ofta svåra att omsätta i praktiken och att föra in i det vardagliga tänkandet. Det är begrepp som handlar om att arbeta aktivt mot diskriminering och att skapa arenor där normer om exempelvis kön, etnicitet och funktionalitet inte bestämmer vem som har tillträde till arenan.

För att verkliggöra dessa begrepp kan man som processledare använda vissa metoder. Vi valde att utforma workshopen som ett dialogcafé där deltagarna fick flytta runt till olika grupper och diskutera olika frågor. Vid varje flytt tilldelades deltagarna nya roller, såsom att fördela ordet i gruppen, uppmuntra idéer, ställa konstruktiva frågor och att ta anteckningar. Genom användandet av rollerna kan man underlätta arbetet i en grupp som inte arbetat tillsammans förut. Under workshopen fick deltagarna möjlighet att diskutera begreppen och hur de kan omsätta dem till verklighet under mångfaldsveckan. Vår förhoppning är att deltagarna, genom metoden, lättare kan genomföra uppgiften. För när man upplever vad inkludering innebär genom att bjudas in till en diskussion och bli uppmuntrad att berätta om sina idéer förstår man vad inkludering kan innebära och därmed blir det lättare att omsätta det i praktiken.

Vi tror att organisationer som önskar att bli mer demokratiska har mycket att hämta i grupprocessen. Om gruppen arbetar aktivt med inkludering genom att ifrågasätta sina roller, hur arbete och talartid fördelas och om gruppen kritiskt granskar vem som är medlem i gruppen och hur det påverkar de beslut som fattas, menar vi att demokratin startar inifrån och därifrån kan sprida sig ut. Genom en demokratisk grupprocess kan en demokratisk organisation utvecklas.

Skrivet av: LEKK (Ledarskap, engagemang, kreativitet och kunskap) konsulter för Sokrates utveckling, Lisa Ekström och Karin Karlsson