Tillhör kategori: ledarskap, Ledarskapsutveckling

”Vad vi behöver är sant ledarskap”

Ena halvan av LEKK befinner sig för tillfället i Burma för att få lite nya perspektiv på saker och ting, saker så som ledarskap. Citatet i rubriken ovan kommer från en ämbetsman jag träffade härom helgen, troligtvis en av de mer frispråkiga här. Omformulerade till en fråga gav hans ord upphov till en bra start på gårdagens föreläsning med just temat ledarskap: Vad är sant ledarskap?

Gruppen som skulle besvara frågan bestod av tjugo ungdomar med olika akademiska bakgrunder – här börjar man läsa på universitetet vid 16-års ålder. De var således inställda på att leda olika typer av grupper. Någon var läkare, en annan ingenjör, flertalet inställda på att leda familjeföretaget vidare och några sökte verktyg för att leda sig själva. Ledarskap kan i sig självt diskuteras utifrån olika ledarskapsstilar så som auktoritärt, byråkratiskt, demokratiskt, laissez-faire, coachande med flera, med flera. Oavsett vilken stil en ledare anammar anser jag att essensens av att vara ledare handlar om lära känna sig själv och om att skapa och vårda relationer. På så sätt kan man som ledare på ett sunt sätt utvecklas tillsammans med den grupp man leder. Lägg märke till ordet utvecklas. Både att lära känna sig själv och att skapa och vårda relationer är fortgående processer som ständigt kommer kräva ihärdighet arbete.

Så vad ansåg ungdomarna i gruppen om ledarskap? Innan jag hann lägga ord i mun på dem gick vi en runda. De anser att ledarskap handlar om att förstå andra, att vägleda och att arbeta tillsammans, att fråga sig själv vad man gör, att kunna skilja rätt från fel, att leda andra och alltid vara rättvis, att engagera sig i sitt arbete, att kunna leda i alla situationer och sociala kontexter, och att man som ledare får mer kunskap genom relationer. Genom frågor finner vi svar och jag kunde inte bett om bättre respons den här gången.

Skrivet av Karin Karlsson LEKK

Tillhör kategori: Ledarskapsutveckling

Det motiverande ledarskapet är alltid inne

Det är nu 20 år sedan jag först började föreläsa om västvärldens samhällsutveckling. Jag påstod då att vi var på väg att lämna industrisamhället och var på väg in i något som kallades kunskapssamhället. Det var så många som var skeptiska då, så ibland kom jag på mig själv med att lite ursäktande säga att vi bara var i början på den resan. Nu påstår fler och fler att vi redan är på väg att lämna kunskapssamhället och på väg in i nästa. Det är spännande att fundera på vad det innebär för oss. Jag funderar mycket på vad det innebär för organisationer och för ledarskapet i organisationerna. En karaktäristika under de här 20 åren är att flera samhällstendenser äger rum samtidigt. Det var därför spännande att läsa Sydsvenskans näringslivsbilaga om ledarskap den 13 oktober 2012. Av olika personer förespråkas både det moderna ledarskapet och det auktoritära. Visst går det trender i ledarskap och visst är det till viss del olika i olika branscher. Jag är dock helt övertygad om att ett ledarskap som inte handlar om att skapa inre motivation med alla tillgängliga verktyg till hands (organisationskultur, gemensamma mål, involvering, delegering osv.) inte får fram den bästa potentialen hos människor och därmed inte hos organisationer.

För 20 år sedan var 70-talisterna på väg ut i arbetslivet och det var ögonöppnande för många när jag presenterade Institutet för framtidsstudiers beskrivning av dem. Idag är 90-talisterna i samma situation och vi kommer ägna något blogginlägg åt dem inom kort.

Författare: Mikael Sandgren