Då och då möter jag människor som vill lära sig en modell för konfliktlösning, så att de slipper hantera alla känslor och kan gå rakt på själva konflikten. De brukar uttrycka sig ungefär så: känslorna uppfattas som någonting onödigt, någonting kladdigt och jobbigt som försvårar en praktisk, logisk lösning. Kan inte folk lyfta blicken och bortse från sina egna känslor ett tag?

Min erfarenhet är att det är precis tvärtom. Genom att lyfta upp och tydliggöra vad de inblandade känner, deras rädslor och förhoppningar, deras känslor av svek, besvikelser och sorg, kan en lösning av den låsta situationen bli möjlig.

Ofta handlar låsta situationer i relationer och grupper om att människor inte upplever att de blir sedda och lyssnade på. Genom att sakta ner processen så att människor hör varandra på riktigt kan situationen ofta lösa sig själv. Plötsligt är konflikten inte alls lika infekterad längre. Då först är det dags för en praktisk, logisk lösning.

Konfliktlösning handlar om att bidra till goda relationer. Jag tror att det är en av de mest fredsskapande åtgärder som kan göras, för goda relationer sprider sig.

Här berättar organisationskonsulten Alf Lande om sina erfarenheter av en utbildning i Organization and Relationship Systems Coaching:

Vad är era erfarenheter – får människors känslor tillräckligt mycket plats på arbetsplatser och i organisationer? Eller fokuserar vi kanske för mycket på känslorna?